Direktlänk till inlägg 21 november 2015

Hela sanningen

Av Emilie - 21 november 2015 02:05

Det finns en del som undrar vad som hände mig sommaren 2015.
En del av er har förr läst här, när det fanns nåt att läsa vill säga.
Så här kommer den stora förklaringen…
Många var det som helt plötsligt fick se mig på bild, kär i nån som ni inte kände till och inte fattade ni nåt. Det var ungefär så det kändes för mig med. Va tusan hände egentligen?
Det som hände var att jag hade en väldigt speciell semester planerad, mycket festande med vänner bl.a som jag såg väldigt mycket fram emot. Innan jag hann gå på semester fick jag en väldigt trevlig hotellgäst på jobbet. Han bodde över hos oss, på jobbet, tillsammans med sin dotter. Dom skulle till High Chaparral nästa dag. Något med honom gjorde mig nyfiken. Idag är det ju ganska enkelt att leta upp folk på både instagram och Facebook, så jag tog en liten tjuvkik.
Samma dag de besökte ”chappen ” instagrammade Martin (han heter ju så) en bild på sin dotter när dom var där, som tur var hashtaggade han bilden lämpligt, så jag tog mod till mig, för är det egentligen ok att ”stalka” sina gäster? Jag rådfråga även en vän om det var ok att göra så 
Jag skrev en vänlig kommentar som kändes lagom ok. Martin letade då upp mig på Facebook och berättade vad han hade tyckt och tänkt om mig när vi hade setts på frukosten. Han hade som tur var inte vågat säga detta till mig när hans dotter var med. Som tur var? Ja, eftersom jag antagligen inte hade kunnat hantera såna komplimanger ”face to face”.
Uppmärksamheten och bekräftelsen från Martin fick mig verkligen att tänka till. Vi fortsatte konversationen via messenger i stort sett konstant. Från början kändes han som någon jag kunde lita på och vi pratade väldigt mycket om allt. Verkligen om allt mellan himmel och jord. Något som var väldigt ovanligt för mig. Jag är väl ingen stor samtalare direkt, jag fungerar bättre när jag kan skriva. Det lämnar mer plats åt eftertanke och redigering innan svaren kommer ut. Fingrarna fungerar dessutom mer spontant än min mun 
Under hela denna tid jag har träffat Martin har mitt förhållande med Richard varit ”pausat” eller ”öppet” om det är någon som oroar sig för det. Jag har aldrig gjort något bakom Richards rygg som inte har varit ”tillåtet”. Nej det var ju inte meningen att få känslor för någon annan. Det trodde jag verkligen inte skulle hända Heller. Jag trodde vi hade ett bra förhållande som jag var nöjd med. Men…det finns ju alltid men. När man börjar granska ett snart 16årigt förhållande, jag var 15, han 22 när vi träffades, ja då är det inte så konstigt om man växt isär. Speciellt om kommunikation är en bristvara. Vi fick verkligen kämpa för att prata om viktiga saker denna sommaren, inte ett dugg bekväma var vi.
Men så var det just det, jag var nöjd. Inte lycklig eller kär, jag hade inga känslor kvar över huvud taget. Jag hade redan lämnat förhållandet för länge sen. Så kändes det när jag väl granskade det. Jag har sörjt det så många gånger innan att jag kunde inte känna nåt alls längre.
Jag hoppas och tror att vi båda, jag och Richard kan komma ur detta och utvecklas ganska mycket och bli bättre människor, speciellt bättre partners. Man behöver lära av sina misstag, men då krävs det att man kan prata med varann. Jag tyckte det kändes som jag var fast i en roll som jag inte var bekväm i längre. Jag var inte den tjejen längre. Därför fanns det bara en väg för mig att gå. Att Martin råka komma förbi just där och då är bara en enorm tur, för mig. Med honom pratar jag om allt, jag tar mig ur gamla mönster och sätt att hantera känslor på. Sätt som inte var speciellt bra för mig innan . Det känner jag först nu och vet därför att jag inte vill gå i de fotspåren igen. Han hjälper mig att utvecklas. Han är ett enormt stöd!
Vad som hade hänt om inte Martin kommit förbi och växt sig fast i mitt hjärta, det vill jag inte spekulera i. För det finns inte!
Så nu vet ni lite mer vad som hänt och varför. Om det var nån som undrade vill säga…
Stora delar av semestern var Martin en vän, jag sa till honom många gånger att jag inte ville komma ivägen för hans chanser att hitta den rätta i livet. Jag trodde verkligen inte att det skulle vara jag, eller han för mig. Som tur var hade han inget bättre för sig. Det var inte förrän jag en dag, utan att tänka mig för först, var riktigt okänslig mot honom och sårade honom. Vi hade inte direkt satt nån stämpel på vårt ”förhållande” så allt var ganska snurrigt i våra hjärnor. Jag sårade honom och det gjorde nog betydligt ondare på mig än på honom. För då insåg jag vad jag faktiskt kände för honom. Då insåg jag att jag absolut inte ville förlora honom på något vis.
Jag är totalt beroende av honom. Både fysiskt och psykiskt. Han ger mig en otrolig energi och glädje. Jag saknar honom så mycket att det gör ont under veckan när vi inte kan ses. Den första kramen när vi äntligen kan ses igen på helgerna är väldigt lång. Den är otroligt helande och rogivande. Det är ju tillsammans vi bör vara och tillsammans vi hör hemma.


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Emilie - 11 februari 2016 22:07

Jag kom på att det var dags att byta namn igen. Jag bor ju inte längre på Lindgatan.  Tillbaka till ursprungsnamnet, det kändes som en bra idé    Det händer ju att jag får lite bloggsug ibland, som ikväll.    Idag har Lukas åkt till Richard...

Av Emilie - 29 juni 2015 17:45

Veckan som gick blev verkligen full av kalas. På Onsdagen var det filmpremiär med Onda mannen, filmen som Lukas och hans dagiskompisar gjort. Den ska komma upp på kommunens hemsida så länk kommer så fort den finns där. Lukas farmor och farfar firade...

Av Emilie - 29 juni 2015 17:29

Detta inlägg påbörjades nån dag efter midsommar, men hanns helt enkelt inte med. Nuså! Nu har jag en stund över innan jag ska till stallet. Vår stuga på kusten är nu uppdelad mellan våra två släkter varannan vecka. Vi får helt enkelt inte plats al...

Av Emilie - 31 maj 2015 21:06

Denna veckan har det vart fullt upp på jobbet. Så helgen har varit uppskattad. Igår, lördag fick vi ändå ställa klockan tidigt, jag och Lukas hade frukost att servera på jobbet. Lukas vill så gärna följa med, även om det betydde att bli väckt 6.15. ...

Av Emilie - 20 maj 2015 18:26

Jag älskar långledighet. Och mitt jobb som man alltid får vara ledig från på röda dagar och klämdagar, sålänge det inte är nåt utöver det vanliga. Som för grabbarna som jobbade både fredag och lördag eftersom det vankades bröllopsutskick. Vi hade p...

Presentation

Besöksräknare

Fråga mig

5 besvarade frågor

Senaste inläggen

Arkiv

Bloggar jag följer

Mammabloggar

Bloggar av mammor och gravida

Bli en buzzare

buzzador


Skapa flashcards